måndag 31 oktober 2011

Så mycket skoj

...så lite tid! Men det ska nog räcka till, bara saker och ting planeras ordentligt.
Nu har jag klarat utbildningen och kan titulera mig licensierad zumbainstruktör! Woho!
Så, nu har jag massor att se fram emot:

  • Ny release av afrikanska dansen i veckan
  • Start av min 4 veckors virkkurs på torsdag
  • Halloweenfest här hemma på lördag
  • Zumbastart nästa söndag och därefter 2 kvällar/vecka
  • 2 julmarknader inom drygt en månad
Ja, det räcker väl? Vem har tid att vara universitetsstudent när man har allt detta att göra?!

Här är alla "nyutexaminerade" från i helgen med vår instruktör Steve Boedt till höger. Jag sitter på tredje raden, andra från höger (bredvid den stående tjejen i rosa).

söndag 30 oktober 2011

Med ömmande kropp

...sitter jag i sängen i mitt minihotellrum och väntar på att ta mitt pick och pack och checka ut. Första dagen av min zumbautbildning är gjord och jag är redo för dag två! Kroppen ömmar lite, men inte alls så mycket som jag hade fruktat. Vi får väl se hur det känns efter första danstimmen! Oerhört inspirerande är det i alla fall och timmarna går otroligt fort på S.A.T.S. Hötorget. Att sällskapet är bra, instruktören medryckande och musiken hög gör ju inte saken sämre. Så, om 8 timmar är jag licensierad zumbainstruktör och I can't wait att få åka hem och lyssna in mig på musiken!

See you on the other side!

fredag 28 oktober 2011

Väntar

En fredagseftermiddag tycker ju jag ska spenderas hemma. Med P. Med en fredagsmyslunch. Kanske en tur till Systembolaget för en flaska vin. Kanske införskaffa lite chips till kvällens film. Men icke. Istället sitter jag på universitetet och väntar på att tiden ska gå. Närmare bestämt på att klockan ska bli 18 och det är dags för mig att sätta mig på ett tåg till huvudstaden och helgens Zumba-instruktörsutbildning.

Så vad gör jag då när jag har 6 timmar att slå ihjäl? Jo, jag äter kycklingsallad till lunch, reviderar ett bokkapitel till en redovisningsbok på engelska, surfar runt lite allmänt och funderar på hur länge jag orkar vandra runt på stan med all min packning. Så om en timme eller två blir det en tur på stan för ett par småinköp till nästa helgs Halloweenfest och någon form av middag.

lite vettigt har jag att säga för tillfället! På återseende när jag lyckats hitta till mitt hotellrum...

lördag 22 oktober 2011

Listar istället

Ligger även idag bara i soffan och väntar ut det onda i kroppen, så istället för att göra något vettigt inlägg lånar jag en lista från LindaK:
Längd: 168 cm
Vikt: kramgo
Hårfärg: blonderat
Ögonfärg: blå/grå
Fräknar: icke
Bästa kroppsdel: just nu rumpan, då jag mest bara sitter! Den funkar rätt bra annars också!
Sämsta kroppsdel: lår som tar för mycket plats i både kläder och på bussäten.
Ärr: ett par små. Ett på höger handled efter lillebrors tumnagel från när jag var typ 10 och ett över underläppen från en operation i våras.
Tatueringar: kattassar på bröstet, kinesiskt tecken på höger arm, en drake på höger lår och ett S på höger fotled.
Piercingar: tre hål i öronen och ring i näsan.
Sjukdom: just nu en jävlig förkylning och den vanliga svaga (?) graden av galenskap.
Brutna ben: inga, bara en spricka som jag fick efter att ha hoppat i en vattenpöl under universitetsnollningen.
Fobi: spindlar och mörker.
Tvångstanke: klarar inte av att bli jagad i trappor eller att lämna ett mörkt rum utan att springa.
Rädsla: att något ska hända nära och kära.
Kroppsligt partytrick: har en lång tunga, så det kan bli tävlingar i vem som når längst ner på hakan/når sin egen näsa. Önskar dock att jag kunde rulla magen som P!
Bästa känsla: ledig fredagseftermiddag med sambon.
Bästa fysiska känsla: när migränen lagt sig och jag inser att huvudet inte alls gör ont längre!

Ja. that's it for now. Snart vankas det bakad potatis med räkor till middag a la P.

fredag 21 oktober 2011

1-årspresent

Som tur är krävs det inte så mycket energi för att orka sy ihop en virkad figur, så nu är äntligen denna blå dinosaurie komplett! Den ska åka vidare idag och bli en födelsedagspresent till en liten pojke som fyller 1 år. Så, för att den ska överleva krävs det några extra stygn kring alla delar och så måste ju ansiktet vara baby proofed! Jag försökte brodera ett ansikte med mu, men den såg mer läskig än söt ut, så det blev bara ett par ögon. Jag tror att det fungerar lika bra! 

Mönstret är från Annika Messings bok Välkommen till virkligheten och hennes blogg hittar ni här!
Nu är det faktiskt på tiden att jag reser mig ur soffan och åtminstone borstar tänderna, då klockan passerat 12!

Sjuk!

Jahapp, istället för att sitta i ett grupprum på Linköpings universitet och plugga järnet sitter jag nu i soffan, snörvlandes och med ett bankande huvud. Min kropp kollapsade totalt igår inom loppet på 4 timmar och jag blev jättedålig. Då jag inte umgåtts med någon som är förkyld är frågan om det är något supervirus som angripit eller om det är min kropp som helt enkelt ville signalera ett starkt STOPP! för den stressade tillvaro som krävt väldigt mycket energi de senaste veckorna (vilken är förklaringen till den två veckor långa bloggpausen...). I vilket fall som helst så känns det hela väldigt onödigt, då det finns så mycket trevligare saker att göra än att sitta i soffan med huvudvärk och en ömmande kropp! Men men, jag får väl blicka tillbaka till förra helgen då P och jag var på ölprovning i Boxholm.
 I väntan på ölprovning i vårt söta lilla hotellrum på hotell Sommarhagen med utsikt mot hästhagen.
 5 av de 6 öler som vi provade under kvällen.
 Den sista ölen som provades: körbärsöl. Har provat det förut och då var det ingen hit, men när vår ölkännare rekommenderade den som exempelvis fördrink eller som tillbehör till en rejäl kladdkaka så började jag uppskatta den på ett helt annat sätt!
Dags för oss att åka hem efter ett jättemysigt dygn i Boxholm!

fredag 7 oktober 2011

Kirby

P har nu fått ytterligare ett tillskott i sin tv-spelsfigursparad (underligt ord!), nämligen Kirby!
Rosa, rund och glad, kan det bli bättre?


Här hemma råder nu fredagsmysstämning, så på med mjukiskläderna, tänd ljusen och lägg vinet på kylning!

onsdag 5 oktober 2011

Inför hösten och vintern

Efter en trött dag, men som slutade tidigare än väntat, sitter jag nu på bussen hem. Här blåser det som bara den och det går verkligen inte att förneka att hösten har gjort sin entré, trots sommarvärmen som gjorde ett sista försök förra veckan. Jag måste bara få visa något som jag är väldans stolt över och som kan komma till pass snart: virkade vantar! Jag har lärt mig virka vantar och det var ju inget krångligt alls! Visst, den avslutande delen vid handleden kan kanske blir snyggare, men varma och funktionella är de åtminstone!
 Japp, här sitter jag och myser i soffan iförd min gosiga velourdress!
Svart är lite otacksamt att fotografera, men ni ser nog skapligt!

Om jag inte blåser bort på vägen så är det fika hos en granne som gäller ikväll och förhoppningsvis lite filmmys med pojken min.

måndag 3 oktober 2011

Ny vecka redan!

Värst vad min långhelg försvann snabbt! Redan måndag och sista chansen att göra någon nytta innan jag ska tillbaka till LiU imorgon. Och självklart har jag inte alls gjort allt det där jag hade tänkt dessa lediga dagar, så idag blir det att försöka göra undan de allra viktigaste punkterna (typ plugga...).

Framtidstankar har tagit upp en del av den vakna tiden i helgen. Sista året på universitetet är ju påbörjat och vad händer sedan? Vad finns det för alternativ? Vad vill jag? Vad vill vi? När och hur ska drömmar förverkligas? Då jag snart inte längre är låst av pluggandet behöver ju drömmar inte längre bara vara just drömmar! Mycket hänger (tråkigt nog) på ekonomi, men är man förberedd och medveten om förutsättningarna klarar vi nog det mesta! Men den fråga som tar störst plats, som egentligen inte ens borde reflekteras över, är: ska jag prioritera det jag helst vill, eller det som många antagligen anser att jag borde? När man ser det såhär känns väl svaret rätt så uppenbart, men det är inte alltid så lätt att följa sitt hjärta. Att riskera att göra andra besvikna. Det kommer alltid att finnas de som säger "Det där hinner du göra sedan!". Men vaddå "sedan"? Vad är det som säger att "sedan" är bättre än snart? Det är väl nu livet ska levas? Vem garanterar att det kommer finnas ett "sedan"? När jag ser det såhär känns det ju självklart: lyssna på hjärtat! Lev livet så som jag själv vill leva det, fyll det med sådant som ger mig lycka och kärlek. Vem har egentligen rätt att säga vad som är rätt och fel?

Ja, filosofiskt värre blev det nu, men det är skönt att klä vissa tankar i ord.