Det har inte blivit något bloggande på två dagar, vilket till största delen berott på förberedelser inför gårdagen + en lång måndag. Igår lade jag och min uppsatskamrat nämligen fram vår uppsats i företagsekonomi vid Linköpings universitet. Nu är det alltså slut på 4 års plugg vid civilekonomprogrammet. Fine, jag har två omtentor att skriva i augusti, men de räknar vi inte!
Oavsett så är det slut på nya kurser. Slut på inköp av dyr kurslitteratur. Slut på struliga scheman. Slut på tråkiga föreläsningar. Slut på pendlande in till Linköping.
4 års plugg till ända och jag har överlevt! Kanske lite kanstött, kanske lite fattigare, kanske lite rikare på kunskap, kanske lite rikare på erfarenheter. Kanske lite av en ny människa jämfört med den som satte sin fot på campus i augusti 2008. Eller inte? Jag känner mig nästan barnsligare idag än vad jag gjorde då och trots mina 27 år känner jag mig precis likadan som jag gjorde när jag tog studenten som 19-åring. Det där med att bli vuxen har inte riktigt fungerat för mig. Om inte det där med vuxen betyder att man inser hur mycket det finns här i världen att nojja över och få ångest kring. För då har jag nog blivit lite mer vuxen! Eller så är det så som jag läste någonstans för längesen: "Att vara vuxen är bara något vi låtsas vara inför våra barn." Och eftersom jag och P inte har några barn ännu har vi ingen att låtsas inför.
Därför laddar jag inför kvällen, då några kamrater och svärföräldrarna kommer på besök. P har redan meddelat alla att jag kommer vara full innan kl. 16 (vuxet, eller hur?) och jag funderar på att gå all in och klä mig i guld och ladda med en riktig skäms-lista på Spotify med låtar från 90-talet och en drös gamla sommarplågor.
Tack Linköpings universitet för dessa fyra år och tack till mig själv som hållit ihop skapligt under tiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar